 |
| Bildkälla SF |
I de fyra romanerna Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige berättar Vilhelm Moberg om torparparet Karl Oskar och Kristina som utvandrar från Småland till Amerika. Det avsnitt som följer är hämtat från ur Invandrarna.
*
Karl Oskar och Kristina kommer på hösten fram till de områden där Karl Oskar köpt jord. De hinner bara snickra ihop en liten träkoja innan vintern kommer. Plöjning och sådd måste vänta till våren. De lever av det som fisket och jakten vid sjön Ki-Chi-Saga kan ge. Mitt i vintern tar pengarna och mjölet slut. Men grannsämjan är god och Karl Oskar får låna pengar av en invandrare. En morgon beger han sig till affären i samhället några mil bort för att köpa mjöl. Vägen dit är mer än två mil och när han ska ge sig av hemåt med den tunga mjölsäcken har det redan blivit eftermiddag...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kristina visste det: Det var alltid svårare att mätta familjen om vintern än om sommaren. Alla i hushållet var hungrigare och åt mer på vintern. Under den kallare delen av året fordrar människan riklig och styv kost, som höll blodet och värmen kvar i kroppen. Och nu när födan började tryta för dem alla så var hennes hushåll sultnare (hungrigare) än någon vinter förut, även hon själv.
Det värkte i magen på henne dygnet runt, det hände att hon vaknade om nätterna av det. Men hon hade ansvaret för maten; innan hon själv åt fick hon se till att den räckte så att de andra hade att äta.
Kristina gick från bordet något före de andra för att hon inte skulle frestas att äta så mycket, att maten inte förslog att mätta barnen.
Hon var så rädd om brödmjölet, att hon knappt nändes ta några nypor till matsås. Men hur hon än hushållade med mjölnyporna så kunde hon inte göra tunnan djupare. Det kom en stund då hon redan sopade bottnen på mjöltunnan ren, när hon skulle göra degen till brödbaket. Och det kom en stund när kakorna från detta bak var uppätna. Sedan hade de ingenting mer att laga till deg av: De var brödlösa.
Brödkakan saknades en dag på bordet när de satte sig att äta. Ingen sade något, ingen frågade efter den saknade. Vad skulle det tjänat till?
Manfolket hade redan väntat länge på det mål då brödet skulle utebli. Men både Karl Oskar och Robert kastade då och då en tom blick på den tomma plats på bordet, där brödkakan brukade ligga. Det var som att de hade trott att den plötsligt skulle uppenbara sig igen medan de åt.
Men när brödet saknades även nästa mål började lille Johan klaga:
- Var är bröet,mor? Jag vell ha brö!
- Bröet är slut pöjk! sade modern.
- Mor ska baka brö! sade Johan. För jag vell ha!
Ingen annan vid bordet sa något pojken fick sista ordet:
- Mor ska baka brö!
Ingen mat mättar en människas mage som bröd. Ingen mat skänker en så vraktig mättnad som bröd. Ingenting kan sättas i brödets ställe, varken åt stor eller liten. Och ingen har svårare att umbära brödet än en liten människokropp som skall växa sig stor.....
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mitt i vintern tar kontanterna och mjölet slut. Men grannsämjan är god och Karl Oskar får låna pengar av en invandrare. En morgon beger han sig till affären i samhället några mil bort för att köpa mjöl. Vägen dit är mer än två mil och när han ska ge sig av hemåt med den tunga mjölsäcken har det redan blivit eftermiddag...
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
....Mjölsäcken tyngde för Karl Oskar, högra stöveln skavde på hälen och kölden bet hårdare. Men Karl Oskar gav sig inte tid att sätta ner sin börda och rasta, han trampade på: Han fick inte förspilla någon tid han skyndade på, för han ville tillryggalägga sträckan emellan timmervägen och Ki-Chi-Saga innan det började skymma....
Vad händer....? (indianer, vilda djur, kyla, mörker...) ...ja, vad händer? Fundera ut fortsättningen på berättelsen. Skriv tillsammans med din bänkkamrat (två och två/)
