"Ett fat korngrynsgröt" /ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg Karl Oskar hade länge vänt och vridit och grubblat och grunnat, men han kunde inte komma den tanken förbi: Ett bondfolk, som ännu var i sin ungdom, vid hälsa och fulla krafter, kunde ingen ting klokare företaga sig än att utflytta till Nordamerikas Förenta Stater. Kristina ville stanna kvar i hemorten. Så stod makarna i Korpamoen med var sina meningar inför ett beslut som var bestämmande för deras fortsatta levnad, och ge nom många höstkvällar under sysslorna framför spiselbrasan ut bytte de dem. Han förespeglade nya förmåner och lättnader med en utflyttning, hon drog fram nya nackdelar och olägenheter. När hennes invändningar började tryta kom hon alltid med detta: Om nåen annan hade farit förut! Men ingen häromkring har utflöttat än. Hans svar var alltid detsamma: Så får jag bli den förste. Nåen måste bli den förste. I alla företag i världen. Å du vill ta på dej ansvare...
